COSTA RICA

16/2 - 16/3 1993

En skådarresa


TEXT, PRODUKTION Erling Jirle, Lund, december 1993.
ARTLISTAN Erling Jirle & Nils Kjellén
ISBN 91-7979-618-5

Inledning

Den här reserapporten handlar om en resa Nils Kjellén och jag gjorde 16 februari 16 mars 1993. Vi var 28 dagar i Costa Rica, vilket räckte för att besöka några av de bästa fågellokalerna över hela landet utan att behöva stressa. Vi såg totalt 504 fågelarter.
Costa Rica är troligen världens artrikaste land om man ser på antalet fågelarter, 850, jämfört med ytan, 52 000 km2. Det är 10 % av världens fåglar på en yta som motsvarar 60 % av Götaland! Landet är endast 40 mil långt och 10 mil brett.
Orsaken till artrikedomen är flera; mötet mellan Nord- och Sydamerika, tropiskt klimat och framför allt en mycket omväxlande topografi med många olika biotoper. Det är de höga bergskedjorna som går längs hela landet som ger upphov till denna variation i topografi och mycket olika klimat på Karibiska sidan och Stilla Havs-sidan. Generellt gäller att det regnar mycket mer på Karibiska sidan beroende på passadvindar som för in fuktig varm luft över bergen.
Turismen är ganska väl utvecklad, det gör att det oftast är lätt att hitta hotell, vi bokade ingenting i förväg. Costa Ricanerna, ticos, är mycket vänliga och hjälpsamma, det är dock en fördel om man kan något spanska. En parlör är användbar. Bästa sättet är att ta sig runt är med hyrbil, men det är dyrt, så har man gott om tid finns det allmänna kommunikationer över hela landet man kan använda.
De flesta skådare besöker landet när det är torrtid, dvs. regnar minst, mellan december och mitten av april. Tidigt på säsongen har man en större andel övervintrare från Nordamerika, åker man i slutet har man mer fåglar som sjunger (d.v.s. häckar) vilket gör vissa arter lättare att hitta.
Costa Rica kan verkligen rekommenderas, det är ett av de trevligaste länder jag varit i.

Litteratur

Det finns gott om litteratur om Costa Rica. Den enda fågelbok man egentligen behöver är Stiles, F. G. & Skutch, A. F., A Guide to the Birds of Costa Rica, Christopher Helm, 1989. Den innehåller även en bra introduktion till olika habitat, fågelfaunan i stort och fågellokaler. Artlistan följer i huvudsak denna bok.
Man kan komplettera med en amerikansk fågelbok för bättre bilder på nordamerikanska flyttare, vadare t. ex. En bra sådan är; National Geographic Society, Field Guide to the Birds of North America, Second Edition, 1991.
En annan fågelbok som täcker Costa Rica är Ridgely, R. S. & Gwynne, J. A., A Guide to the Birds of Panama, with Costa Rica, Nicaragua, and Honduras. Princeton Univ. Press, Second Ed., 1989. Men har man Stiles & Skutch finns det ingen anledning att släpa med den också.
För att reda ut vissa taxonomiska oklarheter har använts Clements, J. F., Birds of the World: A Checklist, Ibis, Fourth Ed., 1991.
Vill man fördjupa sig i naturgeografi och ekologi finns det tegelstenen Costa Rican Natural History av D. Janzen (Ed.), 1983.
Taylor, K., A Birders Guide to Costa Rica, Second Ed., 1990, är en kanadensisk skrift som är oerhört rörigt skriven, layoutad och med obegripliga kartor, men den kan köpas för sina lokallistors skull.
Mycket bättre är en reserapport gjord av Graham J. Speight i Barnsley, England: Costa Rica 1989. (tel. nr: 0226-282408). Den har lokalbeskrivningar med bra kartor och en artlista där det finns en bock för varje lokal han sett arten på.
En informativ artikel av Nick Pope om fågelskådning i Costa Rica och lokalbeskrivningar finns i Birding World Vol. 5, No. 11, 1992, sid 424-432. Den är illustrerad med fantastiska foton av Michael Fogden m. fl. på bl. a. Quetzal och Umbrellabird.
För däggdjur finns det numera en utmärkt fälthandbok över de skogslevande däggdjuren i Central- och Sydamerika, med fina färgplancher på de stora arterna. Smådäggdjuren tas dock mest upp släktesvis. Boken är:
Emmons, L. H. & Feer, F. Neotropical Rainforest Mammals. A Field Guide. Chicago Univ. Press, 1990.
Kartor är ett problem. De bästa verkar finnas hos biluthyrningsfirmorna, bokhandlarna i San José hade bara små dåliga kartor. En stor och bra karta med alla reservaten utritade, och som sitter i många parkkontor, verkar vara slutsåld för tillfället.

Resedagbok

16.2 Avresa från Köpenhamn kl 8.45 med British Airways via London. Ankomst Miami 16.00. Avresa 18.30 med United Airlines UA835, ankomst till San José 20.30. Vår bokade hyrbil (Budget) var avbeställd! Tog in på hotell i Alajuela.

17.2. Hyrde bil på hotellet (Colon 5) istället, en Subaru med air-con för 960 US$ för 1 månad. Körde upp till Poás Volcano N. P., skådade där halva dagen. Körde sedan via Heredia till Varablanca med utmärkt restaurang. Träffade där 4 skotska skådare, fick sova över i deras cabina (stuga).

18.2. Körde norrut kl. 5.00, var framme vid La Paz Falls i gryningen. Vidare mot skogsreservatet Virgen del Socorro. Gick stigen ner ett par kilometer till floden Sarapiqui och 1 km upp på andra sidan. Mycket regnande. Körde kl. 15 vidare norrut mot låglandet, middag på restaurang Rancho Leona i La Virgen. Kom till Puerto Viejo de Sarapiquí på kvällen, tog in på Hotel Monteverde.

19.2. Körde till La Selva Biological Station 5.30. Gick följande stigar på förmiddagen: SOR, SHO, SUA, CCL, de första tillsammans med de 4 skottarna. På eftermiddagen SOC. Mycket regnande idag. Körde till hotellet kl. 17.00.

20.2. Inget regn idag. Gick följande stigar i La Selva: SUR-LOC-SAT-SR, tillbaka via SAT-LOC-CES. På kvällen tittade vi på Short-tailed Nighthawk från bron över floden Sarapiquí vid Puerto Viejo.

21.2. På morgonen skådning runt La Selva-stationen och fotbollsplanen, där bl.a. Green Ibis passerade. Gick därefter östra delen av reservatet: SOR-SSE, sedan SHA-SSO-CCC.

22.2. Kl. 6-12 i La Selva. Körde via Varablanca och Alajuela ut mot kusten i väster. Framme i Carara kl. 17, där vi fick punktering nr. 1. Tog in på trevliga "Chalets Paradiso".

23.2. Gjorde "Vigilancia Trail" i norra delen av Carara mellan 6 15. Lagade däcket. På kvällen spaning från bron över Río Grande de Tárcoles.

24.2. Gick "Nature Trail" i Carara 2 varv på morgonen, plus en avstickare på en stängd trail. Körde ut till kusten, via Tárcoles, till Playa Azul som ligger vid flodmynningen. Blev intervjuade av en tidningsreporter. På kvällen spaning från landsvägsbron. Har hittills sett 317 arter på 8 dagar !

25.2. Gick "Vigilancia Trail" igen kl. 6-15. På eftermiddagen Playa Azul.

26.2. Körde söderut kl. 5.30. Dammen vid Herradura var torrlagd. Flodmynningen vid Parrita var bra. Kom till Quepos kl. 11. Ingen fågel vid flodmynningen där. Körde till Manuel Antonio National Park, där vi först gick upp på utsiktspunkten Mirador. Sedan ett snabbt dopp i havet i denna fantastiskt vackra park. Körde tillbaka till Carara.

27.2. Körde norrut till Puntarenas. Därefter den eländiga grusvägen upp till Monteverde (35 km på 2 timmar). Tog in på pensionat Villa Verde längst upp i byn. Körde sedan upp till reservatet, Monteverde Cloud Forest Preserve, där vi gick stigen Sendero Bosque Nuboso upp till utsiktspunkten, La Ventana. Gick ner via vägen El Camino.

28.2. Körde till naturstigen Baja Tigre i byn Monteverde, "Bat Trail" var bäst. Fikade på Stella's Bakery, med utmärkt trädgård att fotografera fåglar i. På eftermiddagen gick vi Sendero Río uppe i reservatet.

1.3. Idag gick vi 13 km på stigarna i reservatet, först El Triangulo, dvs. Sendero Bosque Nuboso, Sendero Pantanoso och Sendero Chomogo, därefter Sendero Río, S. Pantanoso och El Camino tillbaka. Bra skådning på morgonen, senare under dagen väl blåsigt.

2.3. Lugnt och fint väder idag. Gick runt i reservatet större delen av dagen. Kl. 16 ner till Hotel Montaña och deras naturstig, men det gav ingenting.

3.3. Spanade runt Hotel Flor Mar på morgonen, sedan upp till Hummingbird Gallery vid reservatsingången där vi fotograferade kolibrier. Efter lunch avfärd från Monteverde. Kom via Pan American Highway till Hacienda La Pacífica kl. 16. Ett rum där kostade 58 US$, så istället körde vi 200 m vidare till restaurangen Rincon Corobicí, där vi fick slå upp vårt tält gratis på deras gräsmatta, alldeles vid floden Corobicí.

4.3. Gick längs floden på morgonen, österut in mot en bäck där man kan se Sunbittern. Men vi hade otur, ingen Sunbittern. Efter en stärkande jättefrukost på Rincon Coribicí vidare mot det torra nordväst. Provianterade i Liberia inför vistelsen i Santa Rosa. Framme i Santa Rosa slog vi upp tältet på den stora campingen vid administrationen. Körde en runda på grusvägar i norra delen av parken, och därefter körde vi vägen ut mot havet tills den blev för dålig, men gick ytterligare en bit. På kvällen körde vi den asfalterade infartsvägen, som var mycket bra för nattskärror och tjockfötter.

5.3. På förmiddagen gick vi infartsvägen som verkar vara det klart bästa fågelområdet, mest på grund av förekomsten av gröna träd. Kontrollerade lagunen norr om administrationen men den var snustorr. Efter middagsvila gick vi åter längs infartsvägen och en stig söderut från denna. På kvällen körde vi in till en kinesrestaurang i Liberia och åt middag.
6.3. Gick längs infartsvägen till skogen tar slut och tillbaka. Körde sedan norrut upp till parkgränsen på mindre grusvägar och tillbaka längre österut. Mycket torrt och relativt lite fågel. Efter middagsvila och kroppsvård gick vi en kvällstur längs infartsvägen. Körde upp till La Cruz vid Nicaraguagränsen och åt biffstek på en provinsial sylta. Passerade två militärkontroller utan problem.

7.3. En mycket blåsig natt och morgon, men tältet höll. Körde söderut kl. 9. Efter en krånglig färd genom San José (körde vilse flera gånger och fick punktering nr. 2) segade vi oss uppför alpvägen till Villa Mills på bergskedjan Cerro de la Muerte och det häftiga raststället La Georgina med restaurang och rum, beläget 3 000 m.ö.h.

8.3. En kall natt med frost på morgonen. Körde ner till km-post 97, och gick stigen nerför några km. En fantastisk morgon med kristallklar luft, vindstilla och sol.
Ganska ansträngande att gå tillbaka uppför på denna höjd. På eftermiddagen körde vi upp till högsta punkten på Interamerican, 3300 m vid km-post 95, och fortsatte uppför en grusväg mot en radiostation vid km-post 90. Här finns fin páramo.

9.3. Ytterligare en fin klar morgon. Körde upp till radiostationen på 3300 m igen. Därefter skådning och fågelfotografering i La Georginas omgivningar. Körde vidare söderut kl. 11, ner i Valle Grande de General, via San Isidro, linfärja (punktering 3) över Río Grande de Terraba och var framme i den trevliga lilla staden San Vito kl. 16. Checkade in på Cabinas Marlas och körde sedan vägen mot Sabalito, där vi kollade tre pölar vid flygplatsen.

10.3. Körde till Wilson Botanical Gardens tidigt på morgonen och spanade först från lookouten där. Gick därefter Jungle Trail och River Trail. Mitt på dagen strosade vi runt i den fina botaniska trädgården. På eftermiddagen körde vi återigen till pölarna utanför San Vito.

11.3 Wilson Botanical Gardens på förmiddagen; Lookouten och River Trail. Sedan körde vi tillbaka till San José via San Isidro och det jobbiga Cerro de la Muerte med tät dimma och duggregn, långtradare och djupa gropar (punktering igen). Krånglade oss igenom San José utan att köra vilse och rekonfirmerade våra flygbiljetter. På kvällen körde vi upp mot Braulio Carrillo i regn och dimma, hittade en lyxig lodge (La Posada de la Montaña, norr San Isidro) att sova över på. Den låg 4 km vid sidan av Autopista Braulio Carrillo, som den nya stora vägen över bergen heter.

12.3. Körde upp till Braulio Carrillo N. P. kl. 6. Rekognoserade de 5 olika ställen där stigar utgår i parken, alla ligger längs autopistan. Någon mil nedanför parken hittade vi ett bra motell, Centro Turistico Río Blanco. Efter incheckning körde vi vidare mot Puerto Limón. Stannade på flera ställen vid flodöverfarter, där en hel del fågel sågs. Kom fram till Limón vid 14-tiden. Det är en charmig stad vid Karibiska havet med många svarta, invandrade från Jamaica.
13.3. Tillbringade hela dagen i Braulio Carrillo. Körde först till trail 4 (picnic-area nedanför asfaltväg) som gick i en slinga på 2-3 km. Såg en stor, innehållsrik bird-wave. På eftermiddagen gick vi trail 5 vid Ranger Station tillsammans med en amerikansk skådare som hade motellrummet intill oss.

14.3. Idag ösregnade det hela dagen. Körde bara en kort runda på förmiddagen. Vilodag på hotellet.
 15.3. Trots ösregn även idag gick vi Ridge Trail kl. 7-12.30. Såg en ny trogon och en ny toucan och passerade därmed 500 sedda arter, Erlings kikare blev vattenfylld på kuppen. Lämnade hotellet 14.30 och körde över bergspasset i regn och dimmoln. Anlände till Alajuela kl. 16. Åt på bästa restaurangen i staden, El Cencerro, där TVn visade snöstorm i östra USA, ända ner till Florida !

16.3. Nils avlämnades på flygplatsen kl. 7 för hemresa till Sverige. Erling tillbringade dagen i San José på diverse caféer och uteserveringar.

17.3. Erling avreste från flygplatsen kl. 8.30 för en veckas ytterligare semester i södra Florida (utan snö).

LOKALBESKRIVNINGAR

Poás Volcano National Park

ligger 37 km norr om Alajuela. Toppen är 2704 m, och parken 40 km2. Poás är ett bra ställe att börja på i Costa Rica med inte alltför många nya arter på en gång.
Det är en av de mest aktiva vulkanerna i Costa Rica med en av världens största kratrar, 1.5 km tvärs över. Fin asfalterad bilväg ända upp till toppen. Man kan se ner i den bubblande, rökiga kratern. På toppen växer dvärgskog ("elfin forest") med låga träd och buskar. Bra för Peg-billed Finch och Slaty Flowerpiercer.
Nedanför dvärgskogen växer ett bälte med molnskog (cloud forest) med högre träd fyllda av epifyter. Det finns en Nature Trail till Botos Lake (vattenfylld krater) och en stig till cafeterian, båda stigarna är bra för fågel. Undvik parken på söndagar. Det regnar 4000 mm/år, så det är ofta molnigt och regnigt här (liksom på andra berg, t. ex. Braulio Carrillo och Cerro de la Muerte). Ofta är vädret bäst på morgon och förmiddag, molnen kommer oftast inte förrän på eftermiddagen. Det finns cafeteria och Visitors Centre på toppen, campingen längre ner verkar vara stängd.

Väg 9: Varablanca Puerto Viejo, via La Paz Falls & Virgen del Socorro.

Väg 9 (Ruta 9) är en mycket vacker sträcka som vindlar sig ner från 2000 m vid Varablanca (med bra restaurang och cabinas), till Karibiska låglandet. Vägen är mycket krokig och brant, men asfalten är i gott skick.
Man kör bitvis genom fin regnskog så försök stanna ofta, speciellt bra är träd med stora blommor.
Sluttningen mot Karibiska sidan är den del av Costa Rica som får mest regn, särskilt Virgen del Socorro är mycket blött.
Först kommer man till La Paz Falls, som är Sarapiquí-floden som kastar sig ner för en brant. Ett bra ställe för Torrent Tyrannulet, men även kolibrier och andra småfåglar.
Ett bra hamburgerställe ligger vid vägen några km längre ner. Härifrån har man fin utsikt över regnskogen och en del fågel på gräsmattan nedanför.
Virgen del Socorro är ett skogsreservat vid Sarapiquí-floden. Det finns bara en liten rostig skylt vid vägkanten som pekar ner för en brant grusväg. Parkera här och gå neråt. Håll till höger i första korsningen. Virgen är särskilt bra för tanagers. Biotopen är "lower middle-elevation on Caribbean slope". Efter 1,5 km når man floden, vi fortsatte en bit över på andra sidan också.
Fortsätt Ruta 9 och kör genom Cariblanco och San Miguel.
När man kommer till La Virgen är man nere på Karibiska låglandet. Här finns en bra amerikansk-italiensk restaurang, Rancho Leona.
I Puerto Viejo slutar asfalten. Vi bodde på Hotel Monteverde, enkla dubbelrum (5 US$/natt) intill byns diskotek, det finns ett bättre men dyrare hotell snett över gatan. Från Puerto Viejo är det bara 10 minuter med bil till La Selva. Bron över Sarapiquí-floden är bra för Short-tailed Nighthawk i skymningen.

La Selva Biological Reserve

Ett absolut måste på varje skådarresa till C. R. Mäktig låglandsregnskog, men även sekundärskog och igenvuxna kaffe- och kakaoplantager. Skogstypen är "premontane wet tropical rainforest", 35-150 m.ö.h., feb-mars är torrast, med endast 200 mm regn/månad.
Utmärkt system av stigar (50 km totalt) som alla har namn. En karta är ett måste, fås i receptionen. Räkna med skyfall; stövlar, paraply och myggmedel är bra utrustning att ha med. Man kommer till La Selva genom att köra från Puerto Viejo över bron och sedan ta till höger när det står Ecolodge efter ca 1 km på den nyanlagda grusvägen.
Efter ytterligare 1 km når man en järngrind där det står en skylt om OTS, parkera där. Att bo på Biologiska Stationen är dyrt, lite billigare blir det om du kan övertyga dem om att du är student.
I La Selva har över 400 fågelarter och över 100 däggdjursarter observerats. Reservatet är förbundet med den stora nationalparken Braulio Carrillo, vilket gynnar utbytet av fågel. En del arter, exempelvis Bare-necked Umbrellabird övervintrar på låg höjd och flyttar sedan upp mot högre höjd i mitten av februari för att häcka. Bra skådarställen: trädgården runt stationen tidigt på morgonen, fotbollsplanen, hängbron, nya laboratoriet. Vid laboratoriet har man bra vy både över trädtoppar i skogskanten (fruitcrow och tityras) och undervegatationen (tinamous).
Sedan får man ge sig in på stigarna. Arboretet, sekundärskogen och floden är mer lättskådade än primärskogen. I primärskogen gäller det att ta det mycket lugnt och spana och lyssna ihärdigt, regnskogsfåglar gör ofta inget väsen av sig. Ett bra ställe för fågel är de små hyggena vid SHO (Sendero Holdridge), där även ringmärkning pågår. Bästa stället för manakiner är vid SAT 1200, lyssna efter "grenar som knäcks", det är manakiner som knäpper med vingarna. Här såg vi också en snygg hanne av Three-wattled Bellbird. 4 dagar är ett minimum i La Selva om man skall hinna se ett bra urval av arterna.

Carara Biological Reserve

är ett av de finaste reservaten i Costa Rica. Det är en 4700 ha stor skog i övergångszonen mellan det torra nordväst och det blöta sydväst, vilket gör den mycket artrik. Det är den enda större skog som finns kvar av denna typ vid Stilla Havskusten i Centralamerika.
Förutom fågel finns här fer-de-lance (lansorm), Black and Green Poison Arrow Frog (hotad art), Ocelot och Great Anteater.
Carara ligger vid havet och nära mynningen av Río Grande de Tárcoles. Bron är en bra plats att spana från på kvällen då mycket fågel drar runt, spektakulärast är de stora Scarlet Macaw som häckar i stora träd nära bron, de kommer inflygande på kvällen under stort skrän. I floden är det gott om krokodiler.
Flodmynningen är mycket bra för vadare, måsfågel och hägrar. För att komma dit kör ut till byn Tárcoles, kolla över dammarna på vägen, de är också bra för fågel, i byn finns en bra cafeteria. Man kan också bo här på små hotell. Fortsätt grusvägen ut till flodmynningen, då har du nått Playa Azul. Här finns mangrove och stora "mudflats" med mängder av fågel.
Tillbaka till Carara. Det finns bara 2 stigar att gå i skogen. Den bästa är Vigilancia Trail som är en smal grusväg som startar 600 m söder om bron. Den har en låst grind där man parkerar. Lämna inga saker i bilen här ! Vägen är lättskådad och fåglarna är aktiva hela dagen här ovanligt nog. Man når fram till floden på flera ställen. Här bör man kolla träden noga efter hägrar och annat, vi såg bl. a. Boat-billed Heron. På ett ställe rinner en liten rännil över vägen, här hade vi American Pygmy Kingfisher och häckande Royal Flycatcher.
Vid administrationsbyggnaden, 2,6 km söder om bron, betalar man parkavgiften. Parkvakterna har inte mycket information att ge (som vanligt i Costa Rica). Härifrån utgår en ca 1 km lång "Nature Trail" som är bra för marklevande fåglar som Chestnut-backed Antbird och Spectacled Antpitta. Vi smet ut från slingan på ett par stängda vägar och kom på så sätt längre ut i skogen.
Ett mycket trevligt ställe att bo på är "Chalets Paradiso" som liggeralldeles utanför parken. Man bor i små cabinas runt en pool, pentry och kylskåp finns, och det behövs, här är extremt fuktigt på kvällen. En cabina kostar 30 US$/natt. Ägaren är trevlig, hans bror driver restaurang Tico Tico nere vid stora vägen. Bra och billig mat.

Kusten från Carara till Manuel Antonio

Vid Herradura 1 mil söder om Carara skulle finnas en damm med vattenfågel, men den var uttorkad.
Istället såg vi vattenfågel vid flera andra pölar längs stora vägen. Broar är också bra att stanna vid.
Ett bra ställe är flodmynningen vid Parrita, kör ut på grusvägar 3 km längs flodens öststrand. Här såg vi mycket vadare och måsfåglar.
Från en kustklippa med utsikt över havet såg vi Red-billed Tropicbird.
Sedan blir det dammig och dålig grusväg mellan Parrita och Quepos, bara tråkiga oljepalmsplantager.
I Quepos finns det gott om små restauranger. Hamnen var tom på fågel, dock finns det en del mangrove alldeles NV om stan som är värd en koll.
7 km efter Quepos når man Manuel Antonio National Park som är otroligt vacker, bör besökas bara för vyerna. Vi var bara här en eftermiddag, så vi såg mer människor än fågel. Men klippöarna i havet utanför hyste kolonier av sulor och annat, med lite tur kan man se Elegant Tern och Wandering Tattler här.
Det finns massor av hotell utanför parken, de flesta ser dock ganska dyra ut.

Santa Rosa National Park

är en stor park med torr lövfällande skog och savann-gräsmarker. Det är den enda återstående större skogen av typen "tropical dry forest" i hela Centralamerika. 37 km N. Liberia, på Pan American Highway, tar man till vänster vid en tydlig skylt. Där finns entrén till parken där man betalar park- och campingavgift. Sedan leder en fin asfaltväg 7 km fram till den centrala campingplatsen, som har dusch, toalett och vatten. Vid sidan om ligger administration och personalbostäder. Vi frågade om vi kunde betala för lunch eller middag i matsalen men blev nekade. Vi körde istället in till Liberia och till La Cruz (norrut) och åt middag på kvällarna, i Liberia finns bra kinesrestauranger. Om du inte har den möjligheten får du ta med all mat och dryck du behöver. Santa Rosa ligger i det torra Guanacaste i NV Costa Rica, var beredd på hög värme, sol och hård vind (sandstorm på campingen), så tänk på att alltid ha med vätska.
Bästa sättet att se fågel är att röra sig längs huvudvägen genom parken, särskilt på de ställen där skogen är hög och grön, prova också att göra avstickare på små stigar eller att köra in på grusvägarna som leder norrut. Vi såg Thicket Tinamou och Great Curassow från huvudvägen. De avbrända gräsområdena ut mot entrén är bra för Double-striped Thick-knee (vid skymningen) och Spot-bellied Bobwhite. Kör asfaltvägen efter solnedgången, bra för nattskärror och lyssna efter Plain Chachalaca i skymningen vid entrén. På campingen finns orädda White-throated Magpie-Jay.
Grusvägen ut mot havet gick att köra en bit, sedan gick vi en kilometer ytterligare. Man kan nog få lift med en 4WD som skall ut till stranden om man vill nå Playa Naranjo, där man kan se sköldpaddor (bäst på hösten). Där finns två campingplatser.
Ovanför Historic Centre finns det en utsiktsplats som ger fin vy över parken, naturstigen i närheten gav emellertid ingenting.
Laguna Escondida var uttorkad vid vårt besök.
Det pratas mycket om ormar i Santa Rosa. Dr. Janzens studenter som man ser överallt i parken har läderskydd på benen, men de rör sig mer ute i terrängen, om man håller sig på stigar och vägar är det lugnt. Vi såg bara en orm.
Santa Rosa drivs liksom flera andra parker i Costa Rica (exempelvis La Selva & Wilson's Botanical) av OTS, Organization for Tropical Studies.

Bergsregnskogen Rincon de la Vieja N. P. öster om Santa Rosa hoppade vi över p. g. a. tidsbrist, den usla vägen dit upp och att de flesta arter som nämns därifrån även finns i Monteverde och Braulio Carillo.

Våtmarksområdet Palo Verde N. P. kan vara svårt att nå österifrån p. g. a. en bro som oftast är trasig, det verkar lättare att nå norrifrån. Bästa området lär vara blöta fält norr Rio Bebedero, med ex. v. Jabiru och Black-bellied Tree Duck. De stora mängderna vattenfågel ligger emellertid i Río Tempisque västerut, och dit når man svårligen.

Puntarenas


är San José-bornas utflyktsmål número uno när de vill idka strandliv. Det är en stad som ligger på en märklig sandudde, bara några hundra meter bred men flera kilometer lång, rakt ut i havet. Det är gott om caféer, glassbarer, restauranger och hotell längs södra stranden. På morgonen hittar man en del vadare och måsfåglar på stranden och ute på havet såg vi en stor ansamling vitvingade tärnor. Efter hård vind kan man se Least och Black Storm Petrel från udden längst ut. Längst in på udden finns en del dammar och mangrove som kan vara värda en koll, där har bl. a. setts Elegant Tern.

La Pacífica

är en stor hacienda som förutom boskap även rymmer ett skogsreservat och ett hotell (mycket dyrt). Vi fick istället lov att tälta på ett perfekt ställe: gräsmattan nedanför den schweiziska restaurangen Rincón Coribicí, alldeles vid floden Río Coribicí. Härifrån leder en stig österut längs floden, där man brukar se Boat-billed Heron (vi såg ingen), eller Sunbittern vid en liten bäck längre in (vi såg ingen). Ett par timmars skådning på morgonen täcker skogen, den är inte så stor. Sedan kan man avnjuta en superb frukost på restaurangen, deras lunch och middag är också excellent.

Monteverde Cloud Forest Preserve

Monteverde bör man inte missa, det är en fantastisk bergsregnskog överlastad med epifyter, fina vyer och mycket fågel. Vägen dit upp är dålig, räkna med över 2 timmar för de 4 milen med personbil. Följ skyltarna mot Hotel de Montaña. Man når Santa Elena efter 35 km. Byn består av en antal bondgårdar och hotell och grundades av amerikanska kväkare 1951. Det finns en speceriaffär, en ostfabrik som även är postkontor och ett trevligt café, Stella's Bakery, med smaskens bakverk och en fin uteservering på baksidan där man ges bra tillfällen att fotografera fåglar.
Den kända Pension Quetzal har lagt ner. Pension Flor Mar har en trädgård med bra utsikt som är värt ett morgonpass. Naturstigen "Bajo Tigre Trail" som ligger i reservatet "Childrens Rainforest" nära f. d. Pension Quetzal bör man besöka, vi såg bl. a. Buff-fronted Quail Dove och White-eared Ground Sparrow här. Vägen upp till molnskogsreservatet är också bra för fågel.
Vi bodde på det pensionat som ligger högst upp, närmast molnskogsreservatet, nämligen den ganska nyöppnade Villa Verde. Stora rum med badrum och 3 mål mat inkluderat för 30 US$ per person & natt.
Huvudattraktionen i Monteverde är molnskogsreservatet. Entrén öppnar kl. 7, och avgiften är 1100 col. Vid entrén ligger en affär som bl.a. säljer checklists. Bästa stigen är Sendero Bosque Nuboso (= molnstigen), men man bör gå alla stigarna. På Nuboso såg vi flera arter Nightingale-Thrush, Tawny-throated Leaftosser och Collared Forest-Falcon. Säkraste stället för Quetzal är vid stolpe 2, men de förekommer ganska allmänt i hela området. Skogstypen är till en början "premontane wet forest" på ca 1450 m, när man närmar sig utsiktspunkten La Ventana på 1600 m har man kommit in i "lower montane rain forest" med mer epifyter på träden, där man hittar redstarts och silky-flycatchers. Uppe runt La Ventana finns dvärgskog (elfin forest). Här skall man leta Zeledonia. Vill man se Silvery-fronted Tapaculo skall man stanna till vid omkullfallna träd eller rishögar och sitta stilla och spana efter en liten grå musliknande fågel som springer på marken. Vi tog lunchpaus och väntade ut en ! Green-fronted Lancebill skall man söka högt upp i träden vid vattenfallet på Sendero Rio. Ett superbt ställe att fotografera kolibrier (11 arter !) är vid sockervattenbehållarna runt Hummingbird Gallery vid entrén.
Vi hade tur med vädret, det kan regna och blåsa veckor i sträck i Monteverde.

Puerto Limón

Denna hamnstad vid Karibiska havet erbjuder mer västindisk stadsatmosfär än fågel, men på vägen dit kan man se en hel del fågel om man stannar till vid flodövergångar och vid skogsdungar. Söder om staden ligger Cahuita N. P. med bl. a. chans på Sungrebe, White-crowned Pigeon och Black-cowled Oriole, men den besökte vi inte.

Braulio Carrillo National Park

Denna stora park (44 099 ha) ligger på den Karibiska sidan av bergskedjan Cordillera Central. Parken bildades 1978 för att skydda opåverkad regnskog från att exploateras när man byggde en ny väg (autopista) mellan San Jose och Puerto Limón. Parken ligger 20 km från San José, men vi föredrog att bo öster om parken istället, på motellet "Centro Turistico Rio Blanco" vid vägen till Limón. Bra rum med färg-TV och badrum för 1800 col./natt. Restaurangen är också bra.
Räkna med dåligt väder; dimma och regn, särskilt i de högst belägna delarna. Det är också ett ställe i Costa Rica där man inte skall lämna någonting i bilen.
Om man kör från San José och lyckas krångla sig ur centrum, vilket inte är det lättaste, och hittar Carretera Braulio Carrillo kommer man först till en vägtull. Sedan är man inne i parken. Det finns 5 stigar i parken, alla utgår från huvudleden. De ligger på olika höjder och zoner och artsammansättningen varierar därmed. Stig 1 ligger högst upp. Den utgår mittemot administrationsbygnaden, som ligger på 1500 m höjd, mellan vägtullen och en vägtunnel (Tunnel Zurqui). 4 km efter administrationen vindlar sig stig 2 nerför sluttningen till höger. Vi gick ingen av dessa stigar. Stig 3 kallas Ridge Trail och ligger 17 km efter administrationen, på vänster sida före en skarp kurva. Den går brant nerför och grenar sig i två olika stigar. Vi gick Ridge Trail sista dagen, i ösregn, men lyckades trots det hitta Yellow-eared Toucanet, Lattice-tailed Trogon och Slate-colored Grosbeak. Fortsätter man nerför autopistan kör man över Rio Sucio (spana från bron) och 1 km efter den, på vänster hand, finner man en låst järngrind och en gammal asfaltväg som leder ner till en förfallen "picnic area". Därifrån utgår en cirkulär, 1 km lång naturstig (stig 4). Detta område var det som gav mest. Vi såg Tiny Hawk vid rastplatsen, och på naturstigen hade vi en kraftig "bird wave" med bl. a. Brown-billed Scythebill. Här såg vi även White-tipped Sicklebill. Spaning från grustaget nedanför gav bl. a. Solitary Eagle. Även längs den gamla asfaltvägen är det gott om fågel.
Ytterligare 1 km ner längs autopistan ligger en ranger station på höger sida (650 m.ö.h.). Där finns också en cirkulär naturstig som även den var bra (stig 5). Glöm heller inte att spana från vägen, fåglar som lever i trädtopparna, Sharpbill t. ex., kan vara lättare att hitta därifrån än inne i skogen, liksom rovfåglar.

Cerro de la Muerte,

dödens berg, utgör högsta punkten på Pan American Highway, 3335 m. Man förstår varför detta utgör den farligaste biten på Pan American när man tvingas köra i tät dimma i regn på en krokig brant väg med stora hål och rasrisk. Högst upp finner man en nordlig utlöpare av andinskt kalfjäll, kallat páramo. Den består här av låga risbuskar, dvärgbambu (Swallenochloa) och blommor. Nedanför kalfjället växer en fin högstammig bergsskog med främst olika arter ek övervuxna av epifyter, bl. a. jättelika bromelior. Habitatet är enligt Holdridges klassifikation "montane oak forest". Vi fick två fantastiska morgnar här, med frost tidigt på morgonen och kristallklar luft, vindstilla och sol. Efter kl. 12 börjar molnen komma glidande nerifrån dalarna. Man bor på restaurang & hotell "La Georgina" som ligger perfekt på ca 3000 m vid km-stolpe 95. Det är ett rastställe för linjebussar med en stor restaurang med prisvärd mat plus en kiosk. De har några rum på ovanvåningen med fin utsikt över bergen. Snett över vägen ligger några fält som är bra för Flowerpiercer, kolibrier och Vulcano Junco, och vid avloppsdiket på hotellets baksida hoppar oskygga Sooty Robin och Black-billed Nightingale-Thrush. Det går en bra stig in i ekskogen rakt nedanför hotellet.
En annan mycket bra stig leder flera km brant neråt vid km-stolpe 97. Klättra över den röda järngrinden till höger om en liten kiosk. Här såg vi bl. a. Flame-throated Warbler, man har också chans på Silvery-throated Jay och Ochraceous Pewee längre ner. Vägen till höger vid km-stolpe 96 gav ganska lite. Enklaste sättet att komma upp på páramon är att köra upp grusvägen vid km-stolpe 90 upp mot några radiomaster. Här är artfattigt och svårskådat, men vi såg specialiteterna Timberline Wren och Vulcano Junco. Fin flora, med bl. a. blommande Senecio.

San Vito och Wilson Botanical Gardens

När man tagit sig ner från Cerro de la Muerte är det bra väg hela vägen till San Vito, som ligger nära gränsen till Panama i sydligaste Costa Rica. San Vito är en trevlig liten stad, grundad av italienare (flera bra pizzerior) och utan en massa turister. Vi bodde på Cabinas Las Mirlas.
Om man kör vägen mot Sabalito vid gränsen passerar man först en liten bäck ungefär 1 km från Cabinas Las Mirlas. På de sumpiga, sluttande fälten runt den finns Chiriqui Yellowthroat. Sedan passerar man flygplatsen. Där finns 2 dammar på höger sida, och 1 på vänster (med fågeltorn). Här såg vi en del änder och sumpmarksfåglar, vilket inte var så vanligt annars på de lokaler vi besökte.
Huvudmålet i området är emellertid den berömda Wilson Botanical Gardens, Las Cruces. Denna pärla drivs numera av OTS. Parken ligger 5,6 km söder om San Vito. Själva trädgården, på 10 ha, innehåller olika sektioner med lökväxter, orkideer, heliconior etc., världens största samling av palmer och en Jungle Trail, som dock gav ganska lite. Ett bra ställe att spana från är utsiktsplatsen, the Lookout, härifrån såg vi bl. a. en snygg hanne av Turqoise Cotinga. Bästa stigen är Jungle Trail, som leder ut från trädgården ner till Rio Jaba (1,4 km) genom mycket fin primär regnskog ("middle elevation"). 220 arter är observerade.

ARTLISTA

FÅGEL

Great Tinamou (Tinamus major) 3 ex La Selva 19.2, 1 ex 20.2, 2 ex 21.2, 1 ex 22.2.

Highland Tinamou (Nothocercus bonapartei) 1 hörd Monteverde 1.3.

Thicket Tinamou (Crypturellus cinnamomeus) 2 ex Santa Rosa N. P. 4.3, 2 ex 5.3, 1 ex 6.3.

Slaty-breasted Tinamou (Crypturellus boucardi) 1 ex La Selva 20.2, 1 ex 22.2.

OSV, ytterligare 500 arter (se den tryckta rapporten)

DÄGGDJUR


Northern Tamandua (Tamandua mexicana) 1 ex La Selva 19.2, 1 ex Santa Rosa N. P. 6.3, 1 ex Braulio Carrillo N. P. 13.3.
Brown-throated Three-toed Sloth (Bradypus variegatus) 1 ex vägen mot Puerto Limón 12.3.

OSV.

HERPTILER

American Crocodile, (amerikansk krokodil) (Crocodylus acutus) 4 ex Carara 23.2, 4 ex 25.2, 1 ex vägen mot Manuel Antonio N. P. 26.2.

 Green Leguan, (grön leguan) (Iguana iguana) Allmän La Selva, Manuel Antonio N. P, Monteverde, La Pacífica och Santa Rosa N. P.

Poison Arrow Frog, (pilgiftsgroda) (Dendrobates pumilio) 1 ex La Selva 20.2.

 Cane Toad, (agapadda) (Bufo maritimus) 1 ex La Pacífica 3.3.

Back to Travel reports

Page created November 25, 1998.
Erling Jirle, Måsvägen 10 B, 227 33 Lund. Tel +46-46-12 80 66.   e-mail   homepage.