Blom-net 42
Lund 8 oktober 2001
Hej
Jordtippen vid Oxie har blivit en välbesökt "hotspot".
Några dagar efter besöket av undertecknad, Rune Svensson och Erik Ljungstrand 12 september
hittade Bengt Örneberg från Malmö ett ex. av ekmålla, Chenopodium botrys.
Den har glandelhår på hyllebladen och luktar aromatiskt, medan den vanligare drakmållan,
C. schraderianum luktar fränt och har en knottrig "drakrygg" på hyllebladet.
I den nya volym 2 av Flora Nordica, som är under distribution och börjar säljas de
närmsta dagarna står mer detaljer.
Men observera vad Stace skriver i New Flora of the British Isles;
Han tar upp 25 arter från Brittiska öarna, men skriver;
"About 40 additional spp. have been reliably recorded from Britain, especially as
grain- and wool-aliens".
Bland dessa 40 inkomlingar återfinns C. botrys, och den snarlika C. multifidum (ullmålla).
Weimarck, Skånes Flora 1963 är också en utmärkt flora för inkomlingar.
I exkursionsrapporten från Oxie den 12 september nämns kvarnamarant, Amaranthus palmeri.
Nu har det visat sig att det istället är en annan grön amarant, Amaranthus powellii.
För att det skall bli ännu krångligare (eller enklare ?), har en grupp gröna amaranter
sammanförts under EN art i Flora Nordica vol. 2;
Amaranthus hybridus, grönamarant är huvudart, medan powellii blir underarten A. hybridus
ssp. powellii, och kvarnamarant blir A. hybridus ssp. palmeri.
TV-tittande kan löna sig ibland. Häromveckan sändes ett avsnitt av "Gröna rum". Plötsligt
när Åke Truedsson demonstrerar 40 olika tomater visar han även en stor fin taggborre
(Solanum rostratum) som ogräs i trädgården !
Några dagar senare har vi spårat adressen i Klagshamn och blir visade det fina exemplaret
av taggborre, med både blommor (gula) och frukter.
Det är ett nordamerikanskt ogräs, och heter på amerikanska Buffalo-bur (på danska
Bøffelburre) eftersom den skadar mularna på boskap när de betar på fält där den växer.
Det finns även en släkting som heter blek taggborre, S. sisymbrifolium, men den har
vita eller purpurfärgade blommor.
I Göteborg hade man en stor ruderatexkursion 29 september.
23 personer deltog under ledning av Erik Ljungstrand. Det var tredje året den ordnades.
En av deltagarna var Eva Ekeblad, som dokumenterade arterna med digitalkamera.
Erik och Eva har gjort en fyllig rapport med massor av länkade foton, se exkursionssidan,
eller direkt;
http://www.pheromone.ekol.lu.se/klubb2000/rudex/BFGrud2001.html
Mystery Plant nr. 7
(bilderna omarrangerade, och finns nu även utan blå bakgrund).
Här är rätt svar, inskickad av Ulf Ryde i Lund:
Hej!
Jag tror att den mystiska växten är Boykinia richardsonii. Vi såg denna art vid ingången
till Kärkevagge i juli 1986, där den tydligen planterats in från NÖ Nordamerika av
Hulténs medarbetare på 50-talet (jag har själv funderat över att sända in den som
mystery plant, men aldrig hunnit leta fram de gamla bilderna). De skall dock ha planterat
in fler utlänningar i området. Finns någon mer kvar?
(några andra var också inne på denna art, men de får anses för jäviga, eftersom de
pratat med Erik Ljungstrand och fått reda på artnamnet i förväg.....).
Här är en kommentar av Erik Ljungstrand, som ordnade bilderna;
Enligt de uppgifter jag har fått planterades grizzlybräcka, Boykinia richardsonii in vid Kärkevagges mynning ungefär 1939-40. Denna inplantering gjordes av Gustaf Sandberg, som hade fått frön av ett antal olika Alaskaväxter från Erik Hultén (som ju skrev en flora över Alaska). Ytterligare ett antal andra växter från Alaska lär ha inplanterats vid samma tillfälle, både i Kärkevagge och på andra platser väster om Abisko, men det är okänt om någon av dem fortlever.
Arten är näst intill endem för Alaska (någon enstaka lokal i Yukon), men där ganska vitt spridd.
Mitt förslag på svenskt namn är grizzlybräcka.
Namnet motiveras av att arten är älsklingsföda för de vilda grizzlybjörnarna i Alaska,
vilka gräver upp jordstammarna för att äta dem. Själv tycker jag (förstås) att det
är ett bra svenskt namn på arten; det ger även ett intryck av en storvuxen och "lurvig" växt och det stämmer nog så väl.
Eftersom det gått mer än 60 år sedan grizzlybräckan utplanterades och den fortfarande kvarlever utan mänsklig omvårdnad torde det vara lämpligt att behandla den som kvarstående (statusfall 4 på min skala).
I Gislaved i Småland har det hittats grå kavelhirs;
Hej!
Jag hittade ett intressant gräs i Gislaved!
Setaria pumila (Poiret) Schultes; rikligt med mycket grova exemplar, (över 1 m höga).
Asfaltsprickor vid väggen av E-huset, Lundåkerskolan, Gislaved.
Semir Maslo
Södra båggatan 3, 333 32 Smålansstenar
Stenkyndel, Calamintha nepeta ssp. nepeta finns spridd i en rabatt vid lasarettet
i Lund.
Härstammar från Syd- och Mellaneuropa och M. Asien. Har ljust blåvioletta blommor,
och luktar starkt av tvål.
Ref: Månsson, L. & Johansson, B.K. Perenner. 1994, sid. 104.
Hälsningar blom-net red. Erling Jirle
Klubb 2000 hemsida: http://www.pheromone.ekol.lu.se/klubb2000/
Tillbaka till Blom-net